Visst gör det ont när knoppar brister...

Visst är det härligt med våren! Det är som att få en nystart,

allt börjar om på nytt och man blir full av energi.

Det är så vackert i naturen så det gör nästan ont.

Den 1:a maj tog jag, min yngste son Mio och mina föräldrar en promenad i vårsolen.

Vi åkte till hembygdsgården Prästalund som ligger ute på landet i Starrkärr

och strosade runt i vitsippshavet.

Mio i ekhagen.


Varje vår kommer jag att tänka på Karin Boyes

"Visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle våren annars tveka..."

Det syns inte så bra på mina bilder,

men det var ett hav av vitsippor.

Vid en "kärl-ek" som pappa kallade den så vackert, hittade vi ett gripande brev:

"M.E.

Varje sekund, av varje minut av varje timme,

av varje förbannad dag så saknar jag dig <3.

K.T."

En av byggnaderna i Prästalund.

Här hålls midsommarfirande varje år, med spelmanslag och allt.

Hoppas det fina vädret håller i sig, för hittills i vår har det ju varit toppen.

Än så länge är jag och bloggen inte bästa polare, men vi jobbar på det.

Håll ut och hälsa snart på igen!

Kram, Annica