Man är väl man!

Maken har varit förkyld och hes i flera veckor nu, så i förrgår tog han mod till sig och besökte farbror doktorn här på orten. Väl där skickades han iväg till labbet för stick i fingret. Maken är väldigt petig när det gäller VEM som får äran att sticka honom, så han ratade sköterskan som tog emot honom med;
- Jag vill ha HENNE istället (och pekar på en annan)! Hon ser mycket snällare ut. Du verkar så barsk och aggressiv!!

Det blev inget med det.
Maken sitter i stolen då sköterskan tar tag i fulfingret och börjar badda med något.
- Aaaaj AAAAAAAAJJJ!!! skriker maken
- Men H E R R E G U D människa!! Jag har ju inte ens börjat ännu. Jag TVÄTTAR dig ju bara!!
Vid det här laget har maken redan hunnit glida halvvägs ur stolen och är nästan nere på golvet.

Det hela avslutas med att den "snälla" sköterskan fick komma och hålla honom i handen medans den barska fick sticka machomannen i fingret.
Maken kände sig liiiite dum efteråt och bad dem att inte berätta om incidenten på kafferasten.

Ungefär såhär går det till varje gång han är hos tandläkaren också.

Han får I N T E gå dit med barnen.

När han ska ta ett helt blodprov så måste han ligga ner.

Jag förstår att man kan vara rädd för sprutor och tandläkare, men NÅGON som helst måtta får det väl ändå vara på eländet kan man ju tycka. Det var väl en jäkla tur att det var jag, och inte han, som fick ta hormonsprutor i magen på sig själv när vi försökte få vårt första barn. Fasen vad tuff jag är!

Undrar vem som tar hem priset för Sveriges sjåpigaste man, min make eller Lindas sambo i bloggen Innan du fanns. Du måste läsa hennes inlägg "D och den tecknade livmodern" från 24/4 och "Dagen D" från 27/4. Jag skrattade så tårarna sprutade när jag läste detta. Hon är bäst.

Idag får käre maken stå i fokus och kan då berätta att det är han som har förstört min kropp. Bara hans fel! Han jobbar nämligen som innesäljare på ett företag som säljer främst godis och snacks till närlivsbutiker. Innan han började där var jag några kg lättare. Jag ser fram emot den dagen han går i pension om sidådär 30 år. Då kommer jag att rasa i vikt....0m vi nu blir så gamla att kunna uppleva den dagen, med tanke på allt skräp i stoppar i oss.

Det har tydligen kommit lite nyheter från Stimorol, för dessa askar hittade jag i skafferiet här hemma.

Chocolate goes Mint goes Fusion var himla go´måste jag säga! Jag är inte jättemycket för kombon choklad och mint, men den här funkade.

Chocolate goes Caramel goes Fusion smakade däremot som sådana där äckliga pensionärskarameller man köper på marknader. Tyckte de smakade lite nougat. Blä!

Häromdagen kom det hem ett par påsar av Marabou´s nya M. Hazelnut och Crispy. Crispy var tydligen för god för att bjuda med sig av, så den hann jag aldrig smaka. Hazelnut kommer däremot att bli lite äldre. Den var inte god. Men så gillar vi inte heller hasselnöt. M originalet är ju alldeles FÖR god! Synd att förstöra.

Både jag och maken borde väl öppna en godisaffär, för vi tycker att vi vet mest och bäst om godis. Om sorter och om kvalitet. Ska vi ha gemensam fest med vännerna och någon annan ska köpa lösgodis, då bara måste vi blanda oss i så att det blir kvalitetgodis som Cloetta, Aroma, Haribo, Malaco osv. HATAR att få en oäkta sockerbit i munnen. Det måste vara Cloetta text på!! Har en känsla av att vi kan vara lite besvärliga.

Ha en himla bra dag!

Kram, Macho-Annica

**OBS UPPDATERAT!!** Det har kommit fram ännu mer fakta från makens läkarbesök nu i efterhand. Det visade sig att han fick en liten barnring som belöning för att han varit så duktig. Redig karl jag har! Det är samma karl som brukar slänga ur sig kommentaren till pappor med flickor "Det krävs en man för att göra en man!" Tydligen inte.